En transportunion byggs i Europa – även Finland behöver en tydlig vision
EU-kommissionens ordförande visionerar om en europeisk transportunion, och den gemensamma spårvidden utvidgas i Baltikum, Moldavien och Ukraina. I Europa fattas nu beslut som formar trafiknätet för århundraden framöver. Östbanan Ab:s verkställande direktör Petteri Portaankorva efterlyser också en tydlig linje från Finland: ”Vi borde äntligen bilda oss en gemensam syn på i vilken riktning vi vill utveckla vårt transportsystem.”
I oktober reste Östbanan Ab:s verkställande direktör Petteri Portaankorva med tåg i Italien, där hastigheten kom upp i 300 kilometer i timmen. Under samma resa besökte han tunnelbyggplatsen för den nya järnvägsförbindelsen mellan Lyon i Frankrike och Turin i Italien. Under Alperna sprängs en nästan 60 kilometer lång tunnel. När tunneln står klar kan godstrafiken flyttas från landsvägarna till järnvägen. Ett godståg motsvarar i transportkapacitet ungefär 50 långtradare.
Besöket gav Portaankorva en konkret bild av hur långsiktigt man arbetar med trafikinvesteringar i många europeiska länder. Nya förbindelser planeras för århundraden framåt, även om man ännu inte exakt kan förutse framtidens transportflöden eller industrins behov.
”Samhällens centrala infrastruktur kan inte dimensioneras endast för dagens behov. Trafiknätet kan jämföras med stamnätet för el: förtroende för tillräcklig kapacitet även i framtiden skapar förutsättningar för ny industri och investeringar. På samma sätt kan en ny trafikförbindelse skapa möjligheter som vi ännu inte helt känner till när beslutet fattas.”
Finland skickar olika signaler till Europa
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talar idag om en europeisk transportunion. Finland förmedlar dock ingen tydlig bild till de europeiska aktörerna av vad vi vill uppnå med spårtrafiken på lång sikt.
”När jag diskuterar med europeiska beslutsfattare, experter och kollegor hör jag att det just nu kommer mycket olika signaler från Finland.” Olika aktörer betonar olika saker. Spårprojekt planeras dock för århundraden framåt. Därför skulle det vara väsentligt att det finns en gemensam syn som ligger till grund för helheten”, säger Petteri Portaankorva.
Arbetet med att främja nya spårprojekt – Västbanan, Flygbanan, Östbanan och Rail Nordica – utmanas av det nuvarande nätets reparationsskuld, som har ackumulerats under årtionden.
”Självklart måste de befintliga banorna underhållas på ett ändamålsenligt sätt. Samtidigt måste vi också se över vilka förbindelser och tjänster Finland behöver under de kommande årtiondena. Det är därför absolut nödvändigt att vi utarbetar en nationell strategi för spårtrafik, där det också fastställs hur de planerade spårprojekten funktionellt ska kopplas till Europas strategiska TEN-T-nätverk. Detta är nyckeln till att få EU-finansiering.”
Rail Baltica för Europa närmare Finland
I Finland är avståndet mellan spåren 1 524 millimeter, medan en stor del av Europa använder en standard på 1 435 millimeter. Den europeiska spårvidden vinner också hela tiden ny mark. Den utvidgas eller planeras att utvidgas i Baltikum, Ukraina, Moldavien och Spanien.
I Finland har planeringen för att införa europeisk spårvidd kommit längst inom projektet Rail Nordica i norra Finland. Banan skulle ansluta Uleåborg, Kemi och Rovaniemi via Torneå till det svenska bannätet.
Enligt uppgifter från Sverige och trafikledshållarens bedömningar finns det dock banavsnitt söder om Haparanda där över 90 procent av kapaciteten redan används. Samma situation syns i den godstrafikutredning som Östbanan låtit göra: I synnerhet Malmbanan mellan Kiruna och Narvik är redan i dag hårt belastad av gruvindustrins transporter. En stor ökning av transporterna från Finland via denna förbindelse skulle kräva åtgärder både i det svenska och norska bannätet.
Även i planeringen av Östbanan har man beaktat den europeiska spårvidden och möjligheten att ansluta banan till Rail Baltica med tågfärja och längre fram via en eventuell Tallinntunnel.
”Via Baltikum skulle Finland få en direktförbindelse till marknaderna på det europeiska fastlandet. Rail Baltica knyter samman Baltikum med resten av Europa och tillför samtidigt helt ny kapacitet på marknaden. Om den europeiska spårvidden skulle fortsätta även till Finland längs Östbanan skulle samma tågvagn kunna avgå från Kouvola och till exempel fortsätta ända till Italien. Detta skulle förbättra godstrafikens kommersiella förutsättningar i hela Finland”, visionerar Petteri Portaankorva.
”Den centrala frågan är alltså: Tar den europeiska spårvidden slut på Finska vikens södra strand, eller fortsätter den på ett eller annat sätt över till Finland?”
Man kan stegvis övergå till europeisk spårvidd
Alternativa transportleder är viktiga vid störningar och ur säkerhetssynpunkt. Kärnan i dubbelanvändningen är att de förbindelser som byggts för kommersiell trafik under normala förhållanden även betjänar den militära rörligheten under undantagsförhållanden. På så sätt stöder investeringen inte bara ekonomin, utan också försörjningsberedskapen och säkerheten.
Petteri Portaankorva betonar att man stegvis kunde övergå till europeisk spårvidd under årtiondenas lopp – hela bannätet behöver inte förnyas på en gång.
”Den nya spårvidden kan förberedas systematiskt steg för steg och ändringarna kan göras när banorna förnyas.”
EU-finansieringen spelar en central roll i frågan om spårvidden. I framtiden kan ett villkor för finansiering av nya banprojekt vara att de byggs med europeisk spårvidd.
”Enligt mig är det viktigaste att planeringen sker som en helhet och inte i separata delar.” Nu bör vi se över den långsiktiga strategin och politiken för spårtrafiken och besluta hur vi ska gå vidare. Vi borde våga tänka genuint långsiktigt – och inte ställa oss utanför den europeiska diskussionen eller möjligheterna till eventuell finansiering.”
