Arkeologer kartlägger planeringsområdet för Östbanan – se videon

Den arkeologiska utredningen i samband med miljökonsekvensbedömningen har framskridit till terrängskedet. Vad är det man söker i terrängen och varför – från 3000 år tillbaka? Museiverkets forskare Vesa Laulumaa och biträdande forskare Aleksi Stenberg berättar att i och med landhöjningen kan platser som tidigare låg vid havet nu hittas i skogarna. 

Den arkeologiska inventeringen görs som en del av miljökonsekvensbedömningen i området för de alternativa linjedragningarna för Östbanan. Syftet med inventeringen är att säkerställa att objekten beaktas i förfarandet för miljökonsekvensbedömning (MKB). Samtidigt bedöms hur fynden påverkar planeringen och byggandet av banan. 

Arbetet började sommaren 2024 med en kartläggning av den arkeologiska potentialen i området vid banans linje. 

”Vi kollade både förhistoriska och historiska ställen. Vi analyserar bland annat tidigare fornlämningar, miljöhistoria, jordmån och arkivmaterial samt med laser från, med vilka vi försökte modellera områden av arkeologiskt intresse”, berättar Laulumaa.

Omfattande och utbrett projekt

Förhandsutredningen resulterade i terrängskedet, och som namnet antyder fick forskarna ta sig ut i terrängen. Under arbetet, som utförs i september-oktober, har man sökt efter nya arkeologiska objekt och tidigare kända objekt i området för de alternativa linjerna eller i närheten.

Prediktiva modeller har skapats för fångstkulturernas och jordbrukskulturernas bosättning, med fokus på de faktorer som påverkar valet av boplatser. Det högsta potentiella läget för stenåldersboplatser är uppskattningsvis på 20–35 meters höjd på forna strandnivåer, ovanför havsytan. Jordbrukskulturens mest potentiella områden finns på kusten nära stråkvägar och vattendrag.

”På det hela taget är inventeringen ett omfattande projekt eftersom det sträcker sig 340 kilometer från Kervo till Kouvola längs med alternativa linjer för banan. Vi inventerade en yta på 200 meter på båda sidor om linjerna, det vill säga en total bredd på 400 meter, som gick genom hela zonen”, säger Stenberg.

Veckor i terrängen oavsett vädret

Utöver Laulumaa och Stenberg finns i terrängen  också ett annat arbetspar från Museiverket, forskare Johanna Seppäoch biträdande forskare Antti Laitinen. Man går fem veckor i terrängen både i regn och i solsken. Under en dag blir det lätt över tio kilometer och ibland går man i urskogen också på svåra ställen.

”Etsimme pintahavainnoimalla Med ytliga observationer letar vi efter strukturer som syns ovan jord, såsom stenrösen, husgrunder, befästningsbyggen, olika gropar, tjärgravar och kolmilor. Vi har hittat ett tjugotal intressanta platser från stenåldern till 1800-talet”, berättar Laulumaa. 

Till de gemensamma fynden hör bland annat en tusenårig stenåldersboplats, kolmilor, gränsmarkeringar, rester av vattenkvarnar, lagringsgropar samt rester av källare. Eftersom vissa arkeologiska platser, till exempel förhistoriska bosättningar, vanligtvis inte är synliga på marken, ber man markägare om tillstånd att göra provgrävningar för vidare studier.

”Vi har hittat cirka tjugo intressanta objekt från stenåldern fram till 1800-talet”, säger Vesa Laulumaa.

Bronsåldersgrav hittad i Borgå

En plats som inventeras av Laulumaas och Stenbergs är bronsåldersgraven i Kullo i Borgå daterad till 1500-500 f.Kr.. Detta är en fornlämning skyddad i lag och enligt forskarna ett mycket betydelsefullt gravmonument. I och med landhöjningen hittas platsen idag i skogen, men ursprungligen låg den på en framträdande plats vid havet, på en klippa.  

”När vi är på fältet och kommer till en fyndplats antecknar och dokumenterar vi objektet, fotograferar, definierar plats och lägesinformation, gör eventuell områdesavgränsning, om det är ett fenomen som är synligt ovan markytan beskriver vi verbalt vad objektet är, hur det ser ut, gör en eventuell tidsbestämning och vilken typ av miljö det befinner sig i”, beskriver Stenberg.

”Även om vi är arkeologer har vi övergett rutpapper och blyertspennor. I mobilteknikens tidevarv jobbar vi med en surfplatta och apparna i den. Andra verktyg är kamera, mobiltelefon,  drönare,  karta,  GPS-enhet, en stickspade och en spatel för grävning”, tillägger Laulumaa.

”Vi inventerar området på båda sidor om linjerna på ett 200 meters område, alltså totalt 400 meters bredd”, berättar Aleksi Stenberg.

Vad får forskarna att jubla?

När fältarbetet är klart i oktober är det dags att gå igenom resultaten och ta fram slutrapporten. Den ska stå klar i februari-mars 2025.

”De platser som vi hittat och tidigare kända fornlämningar påverkar planeringen av Östbanan i det skede då myndigheterna för kulturmiljöer tar ställning till. Utgångspunkten är att det arkeologiska kulturarvet ska sparas, säger Laulumaa.

Är det möjligt att fynden förbluffar arkeologerna? ”Vi forskare är lite som stenåldersmänniskor. Om vi skulle hitta ett fynd från stenåldern så skulle vi säkert jubla”, svarar Laulumaa och Stenberg med ett leende.

Detta handlar det om

  • Den arkeologiska undersökningen är en del av miljökonsekvensbeskrivningen av Östbanan (MKB).
  • Slutrapporten över den arkeologiska utredningen blir klar i början av 2025. 
  • Den arkeologiska potentialen för den planerade Östbanan Kervo-Kouvola kartläggs av Museiverkets arkeologiska fälttjänster.